Mina tankar flyger åt alla håll och kanter just nu, jag kan inte få mig till att sluta tänka på detsamma gör så ont. Just nu gör det ont att bara andas. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag är så otroligt ledsen och arg på mig själv och omvärlden, men jag har ingen anledning till att vara det för detta är något som jag vill. Men att veta att jag vill sälja min vän gör väldigt ont. Att det ens är tillåtet att sätta så pass mycket äganderätt över en annan varelse att man får lov att sälja dem som man själv önskar? Jag kan inte ens fråga honom om han tycker att det känns bra, det är en ren chansning. Jag känner mig som en jävligt hemsk människa just nu. Men det är för hans skull också, jag kan inte ge honom det han förtjänar, och det gör så ont att veta när jag verkligen älskar honom. Vi har skapat ett starkt band som jag ska bryta itu på torsdag. Jag vill bara säga attjag ger upp allt hopp på livet och ligga i sängen resten av året, men jag har inte gett upp och jag ser fram emot allt som kommer. Jag ska bara lyckas kravla mig upp ur detta hålet också. 

Jag har inget intressant att delge er just nu, jag är kluven och kan inte för allt i världen få tårarna att sluta rinna. Jag hatar att gråta. Jag känner mig så jäkla ynklig, låser in mig på rummet och vill inte att någon ska veta hur dåligt jag mår. Jag vill inte bli tröstad, jag vill bara få må dåligt i min ensamhet, men Trassels tysta tröstande. Jag har ingen ork till att vara uppe längre ikväll och absolut inte orken till att berätta för mina nära vad som ska ske denna veckan. Det ska jag faktiskt vara så patetisk attlägga på mamma, jag orkar inte prata kring att han ska hämtas snart. 

Imorgon ska jag be pappa släppa amig i stallet så att jag kan få göra något jag vet att jag behöver - sitta i hagen och gråta. Bara vara med Micko och påbörja vårt adjö. Hur säger man hejdå? Det känns inte som om jag kan göra det, hur många dagar jag än får på mig. Plötsligt har jag för lite bilder på mig och Micko, jag vill ha flera tusen till att kunna sitta och bläddra igenom framöver, men hur ska jag hinna ta dem? För övrigt så regnar det ändå bara. Nej usch. Nu ska jag sluta skriva, det blir inte bättre av att gnälla över det.